Anna's Australien

Som antagligen har nämnt förut är outdoor ed inte ett av mina favoritämnen. I går var det dock dags att sätta mina ”utomshus skills” på prov igen, det var dags för orientering.

Vår lärare har under en veckas tid frågat oss om vi var oroliga och tjatat om att vi skulle komma och prata med honom och så vidare, jag hade dock inte varit och pratat med honom. Jag var inte nervös, kom igen, det är ju knappast så att något allvarligare än att man inte hittar alla kontroller kan hända. När jag kom dit insåg jag dock att det var ganska stor skillnad mellan You Yangs och påvelundsslingan, Änggårdsbergen och bitfrost. Det kändes som om jag var i mitten av ingenting. Allt var framför att mycket större. Och plötsligt slog det mig att vi skulle gå själva! Jag som inte ens hade fått lov att gå ensam upp och ner för kvarteret skulle nu ströva omkring två timmar i stora skogen.

Och så kom droppen som fick bägaren att rinna över, Cass berättade att det fanns en liten chans att vi skulle stötta på ormar! Jag började panikslaget titta mig omkring på marken och hörde de andra saker som åh nej inte ormar, som att det var myggor eller något liknade. Jag försökte komma på ursäkter för att stanna kvar i minibussen. jag sa att jag hade glömt bort hur jag använde en kompass, Cass visade hur man skulle göra och sa att jag inte skulle behöva min kompass. Jag sa att jag hade astma och inte skulle hinna till målet, Cass gjorde en ny barna till mig som var mycket enklare. Jag sa att jag var rädd för att tappa bort mig och försökte hänga Annabelle, som jag verkligen ogillar. Cass skrattade och körde i väg och släppte mig mitt ute i ingenstans, informerade mig om att jag befann mig vid punkt C och sa att jag skulle ringa om jag tappa bort mig eller liknade. Och så körde han iväg.

Ingenting hände, jag träffade inga ormar inte ens några kängurus, vilket gjorde mig ganska besviken.  Och det var fruktansvärt lätt jag var klar en kvart före den första av de andra. Och var tvungen att erkänna att det var bättre att ströva omkring här under fem perioder var ganska mycket bättre en att räkna matte och ha teoretisk outdoor. Jag kan dock inte sluta tänka: Om jag hade blivigt tappart bort mig eller blivigt biten av en orm eller något annat liknade, hur skulle Cass kunna hitta mig.

-          Det är massa träd här och eh jag är norr om berget…

Jag behover mina horlurar, jag behover den nastan alldrig under en skoldag men idag behover jag dem och da ar dem inte har, ar det inte typiskt.

Jag insag alldeles nyss att jag inte berattat om mitt projekt an. Projekt Mari; Jag har planerat det ar i nagon vecka eller tva och i onsdags drog jag igang det hela. Mari ar den Japanska utbytesstudent och hon har varit har sedan april och hennes engelska ar fortvarnade fruktansvart dalig, hon har inga kompisar i skolan och hon far inte den hjalp hon behover av skolan som ocksa ar dem som ar ansvarig for henne. Jag har forsokt hitta Mari vid lunch tid och fa henne att ata lunch med oss, men hon ar nastan alltid sparlost forsvunen vid denna tid. I mandags fick jag dock reda pa att Mari aker hem i december och inte i april nasta ar som jag trodde, vilket gjorde att alltid blev valdigt pa skyndat. I onsdags foljde Mari i alla fall med mig hem efter skolan, vi bakade kokosbollar och middag och kollade pa scrubs som hon aldrig sett och matade honsen och hon fick ocksa traffa Joan, jag tror hon gillade det. Nu ska jag forsoka fa henne att ata lunch med oss oftare, fa med henne pa mina ethics lektioner, hjalpa henne fixa extra engelskalektioner med prat, presentera henne for mina andra japankontakter.

Nu ska jag ga och ha syslojd,dar jag ocksa borjar med ett nytt projekt, eller jag borjar idag. Jag har kopt ett sot tyg och nu maste jag bara hitta pa nagot att gora med det.

Puss och hej leverpastej

När jag vaknade upp i morse trodde jag att det skulle bli en bra dag, det var antagligen för att det inte var iskallt, som det brukar vara. Trots detta har dagen vissat sig bli en av dem värsta, inte för att det har hänt något specillt frukatnasvärt, utan mest för att inget är annorlunda och spännade längra, det är bara som det brukar, Australien är inte specillt annorlunda. Det finns dock vissa saker som är annorlunda men det är bara dåliga saker som till exempel skoluniform, inga bussar och spårvagnar och ingen lunch.Var för denna dag, som är som vanligt, är extra dålig är för att typ halva year 11 är i melbourne på psykologi studiebesök, och nästan alla läser psy, utom jag ,inte än iallafall.

Det finns dock saker att se fram i mot, jag har två veckors lov snart, och efter det är detr inte långt kvar till de långa sommarlovet, och efter det börjar jag year 12 och får nya ämnen. Jag var och valde nya ämnen igår, jag valde, engelska, matte, psykologi, studio art och legal studies. Dessa ämnen känns mycket mer jag än de ämnen jag läser nu.

Det händer förstås roliga saker innan jul också. imorgon till exempel. Först och främst är det casual dressday och efter det ska jag Samanda, Migh och James, vilka är dem i min grupp jag tycker mest om, åka in til stan och jag vet riktigt "hänga".

Jaja nu börjar jag , dubbel hälsan och människan, tjoho!

Jag är inne alldeles för mycket på facebook och jag har haft kontakt med alldeles för många andra utbytesstudenter, och nu an jag veta vad alla jag känner gör, där hemma, i andra delar av Australien, är i Usa eller någon helt annnan stans. Och alla(speciellt utbytesstudenterna verkar ha det hur bra som. Dem älskar Austrlien har umgåts med massa andra utbytesstudenter, har redan samlat mängder med pins och har de bästa dagarna i sitt liv, bara så där, på vilken skoldag so helst.

Jag där imot skriver om allt jag ogillar och inte om vad jag gör på min blogg. Jag har andvänt min blogg ca tre gånger på sex veckor. och alla andra utbytesstudenter i mitt distrikt bor flera mil från mig, förutom tre Japaner... Och jag älskar inte min värdfamilj, jag är sjukt trött på min värd mamma som inte alls förstår mig och längtrar till min sistan värdfamilj. Och jag längtar bara hem hela tiden och jag är inte alls säker på att åka till Australien var det bästa beslut jag någonsin tagit(men det är det säker!) Och jag är inte det minsta pepp inför the deb och jag har antagligen hamnat i helt fel "grupp" jag vill inte ens vara i en grupp, men jag är i en grupp, jag har dock några andra kopisar också eller ja, jag har Megan och hennes pojkvän som dock bara verkar ha problem med mig och jag har Jasmine, och Mari och den trevliga killen i year 12 som jag fortfarande inte vet namet på och Nico och Cab, de två prefekterna somhar sina skåp brevid mig och ibland italyguy, har i och för sig inte sett honom på några veckor nu men ändå... och Beck

Okej nu har jag skrivit ac mig tillräckligt för idag måste koncentrea mig på ett två sidor långt abrdete i Utomhusutbildning och hur global uppvärming påvärkar Australiens alpregioner, blä.

Jag ska försöka skriva lite possitiva saker bästa vecka, det inte så att det inte heller något roligt, det gör det faktiskt och för det mästa mår jag väldigt bra och min vardag är mycker mer spännade en var den brukade vara där hemma och jag fortfarnade helt övertygad om att det kommer bli det bästa året i mitt liv och att jag kommer göra vänner livet och säkert också träffa min blivade "livspartner" med mera.

Men just i dag och resten av helgen koncentrerar vi oss på deb, det är helt seriöst tjejer somhar räknat ner dagarna i  sin kalender sen flera månader, galet!

Har kommer annu ett trakigt inlagg fran The villa, eller jag vet inte, kanske ar det de forsta!? Jag kanner mig allmant vilsen här nere. Så jag tänkte jag kan skriva lite om vad som har hänt under senaste tiden, det var ju ganska länge sedan sist, hur länge sedaqn vad de egentligen?

I går fick jagv iallafall reda på att min debdfress inte var tillräckligt formal och jag m¨åste hitta något annat att ha på mig! Jag blir så trött på det, jag bryr mig inte ett skit och jag vill inte sölsa pengar på det här(vilket jag redan gjort) och jag vill inte heller att någon annan ska, göra det. Jag kanske kan låna en klännig av Sarah,, problemet är att Sarah typ är lång och small och inte riktigt har samma stil som jag....vi får se hur det bli, alldra helst vill jag bara vara sjuk men nu har jag redan betalat $70.

På tal om deb har jag blivit bjuden på min första riktiga fest, tjoho! Jag har fått inbjudningskort och allt, dock kan jag inte gå... Det är nämligen en deb efterfest och eftersom deb är slut vid 12 eller nåt och eftersom debefterfester ofta innehåller alkohol(och säkerligen också även denna) tycker min consuller och värdmamma och det är en halvbra ide. Jag kan förstå hur dem tänker, men ändå lite tråkigt.

En lite roligare roligare händelse var träffen i Horsham där jag träffade alla andra utbytesstudenter som är i mitt distrikt. Vi är två Svenskar jag och Oscar, två danskar, Mikkel och victoria, två finskar Anna och en tjej med konstigt finskt namn och två från Schwize Tina och JUlia, två från Kanada Kenize och Megan, Maria från Tyskland och så Mayu och Tsh från Japan. Det var en kul dag, dock ingen flerdagarscamp som de andra districten haft, utan en informationsdag, men ändå. Vi kommer ha kul vid andra tillfällen; i november med outbonds och rebounds och i mars och så själv klart på safriet!

Jaja nu ska jag njuta av min dubbel lunch och sedan lida under min dubbel english och efter det snacka skit om deb men Meg, det är kärlek, eller ja Meg och dubbellunch är kärlek!

Jag hatar att folk inte litar på mig pågrund av att jag är utbytesstudent. Idag var det visst ingen syslöjd, varför hade ingen berättat det för mig? Det började med att jag missade bussen ner till the villa(hel lustigt ställe, jag måste vissa er bilder någon gång.) Så jag gick iväg för att prata med folket på expeditionen. På väg dit såg jag massa folk i min klass och undrade varför dem satt där och åt lunch istället för att vara på våran lektion. Jag frågade expeditionen om det kunde vara så att jag hade en lunchklass i dag som ingen hade informerat mig, men dem sa nej och ringde upp en dam som kunnde köra ner mig. På väg till parkeringen mötte jag dock Annie som är i min klass, så jag frågade henne vad som hände och hon berättade att vi inte hade någon lektion utan dubbel på måndag(fattar inte varför ingen berättade det för mig i måndags!) Jag fortsatte bort till parkeringen för att berätta att jag inte behövde någo skjus. Det gick inte så bra, kvinnan som skulle hämta mig vägrade tro mig och körde ner mig till the villa ändå. Det var förstås ingen där(förutom ett gäng förvirrade year 12are och den coola och läskiga bildläraren). Båda två tyckte dock att det hela var mitt "fel" och sa att jag hade läst fel på schemat.

Och jag hatar när jag för en gångs skulle har något vettigt att säga och jag vet hur jag ska säga det, men det blir en ändå fel, jag får inget tillfälle att säga det, eller så säger jag det men ingen förstår eller så bara det kommer ut fel jag liksom tappar orden i samma stund som jag uttalar dem.

Och jag hatälskar ethics för jag har så mycket att säga men jag vet inte hur.

Jag hatar debutantbalen för att det är så frukatnsvärt löjligt, varför skulle tjejer beghöva prensentera sig för sin omgivning

Jag hater inte men jag helt klart ogillar prefektsystemet jag älskar dock alla som är prefekter de är typ det söttaste, trevligast människorna jag någonsin träffat:

Sist men absolut inte minst hatar jag när kollektivtrafiken inte funkar hur överlever unga människor som har råd med bil?

En sak till jag har Mari värdfamiljer, de har verkligen inte gjort sitt jobb, hon bode bo med mig!

For er som inte har markt det, har bloggen en pause pagrund av tekniska svarigheter. Vi hoppas vara tillbaka igen under veckan.


//Crew

Jag känner att jag kommit till stadiet då jag känner att jag har ett stort behov av utbytesstudent kompisar.( Egentligen känner jag att jag skulle behöva träffa och prata med svenska utbytesstudent, vilket jag förhoppningsvis snart kommer göra.)

Sedan har jag ju Marri, min utbytesstudentkompis från skolan. och Nu har jag aven hittat två till, som har i Geelong, bada fran Rotary. Mayu och Tsukasa verkar vara mycket trevliga, bada två verkar mycket trevliga. problemet med alla tre ar att dem ar fran Japan. Inte for att de ar något fel pa Japan och Janpaner det ar bara det att dem ar fruktansvart daliga pa Engelska.

Jag har gått i skolan i nästan tre veckor nu. Och även fast jag inte har några krav på mig som alla andra och även fast ingen egentligen bryr sig om jag gör uppgifterna eller inte, är jag redan nu sorligt skoltrött. Jag hade faktiskt tänkt att skolka från större delen av biologin idag, för att göra massa saker jag egentligen skulle gjort nu på lunchen, bland annat försöka byta bort biologi.

Angående deb har jag lite nytt, okej jag trodde aldrig jag skulle säga eller skriva det här men; jag funderar på att banta!
Inte pågrund av deb såklart utan pågrund av en klänning(som jag skulle ha på deb, ja), inte för att jag skulle banta för en klänning heller. Men det här är annorlunda, klänningen är helt underbar, och jag behöver inte ens betala för den! Jennys(min consuller) mamma hade den på 60-talet och sedan dess har den hängt i en garderob helt ensam och övergiven! jag måste rädda den, det är liksom mina drömmars klänning som jag har letat efter typ hela mitt. Vi snackar inte många kilo, jag får på mig den, men jag kan inte lyfta armarna. Hur svårt kan det vara att banta fyra fem kilo egentligen, Jag hade förstås inte tänkt att ge upp hela mitt liv, detta är vad jag i så fall hade tänkt att göra: Äta gröt eller müsli till frukost istället för rosade mackor med smör, sylt eller jordnötssmör. Som mellanmål innan lunch ska jag äta frukt i stället för snacks, till lunch ska jag inte äta toeste med ost, pesto och tomat, på vit bröd varje dag. Till mellanmål efter skolan ska jag inte äta mer rostat bröd med sylt och jordnötssmör. Till middag ska jag äta mer riktig vegmat istället för Joans mat som jag bara äter för att jag är lat!

Det var allt för nu

Puss och god natt

10/8