Anna's Australien

Ibland känns det som att världen är läskigt liten. Det måste vara någon speciell länk mellan Geelong och Sverige. Det började några månader innan jag kom hit…

Jag hade just haft kontakt med min consuller Jenny för första gången, hon berättade att jag skulle bo i Geelong och gå på Christan College. Efter att ha pratat med Aurora och hört vad hon gjort, började jag söka massa information om min stad och min skola och det slutade med att jag joinade en Christan college grupp på facebook. Inte lång tid efter det addade Emily mig som vän. Emily var en tjej från Australien som just nu befann sig Älmhult som en rotary utbytesstudent. Emily verkade ha addat alla som kunde ha någon kontakt med rotary hon kunde hitta. Jag fick i alla fall ett inlägg i min logg där Emily meddelade att hon kom från Torquay(där jag också kommer gå från lite då och då) ,nära Geelong och hade gått på Christan college. Jag har dock inte sprungit i massa människor som känner henne, enligt henne har dem dock sprungit in i mig…

Jag tyckte försåts att det var skit coolt att hon hittat mig, och andra sidan vem hade hon inte hittat. De här där i mot är faktiskt skit coolt:

När jag kom till Melbourne airport blev jag möte av Jenny (min consuller), Joan(min första värd mamma), Chris( Min rotary klubbs president) och hanns fru Robin ( Chris och Robin kommer också bli min andra värdfamilj.) Det visade sig att Chris hade varit i Sverige, för tolv år sedan, och hade pratade om röda hus, abba och Östersund. Nästan gång jag stötte på Sverige var på mitt första rotary möte några dagar efter. Det visade sig att hela fem personen från min klubb hade varit i Sverige. Det var också en man som var från en annan klubb men var där som gäst, han berättade att hela fem personer från hans klubb just hade kommit hem från Sverige, de hade varit där för att på en gammal utbytesstudents bröllop, dem hade också varit i östersund. Några veckor senare träffade jag Joy och Russel som juste hade kommit tillbaka från två månaders semester i Europa och hade valt att tillbringa två veckor i Sverige, de valde bland annat att besöka Göteborg och så klart Östersund.

När jag hade varit här i nästan en vecka började jag skolan. Mr Vainegas(en utav mina absoluta favorit lärare, inte för att jag har henne i något.), berättade mycket entusiastiskt om Emily som var i Sverige och Mr någonting som undervisar i bild och som har en svensk fru och antagligen kommer att bjuda hem mig på middag och Heidi. Heidi är anledningen till varför jag hamnade i Taylor 1 och anledning till hur jag kom till ”mitt gäng” (eller jag detta är faktiskt inte riktigt sant men vi tar det någon annan gång). Heidi är i alla fall i samma år som mig och det vara ganska förbestämt att jag skulle bli kompis med henne. Heidi kom hem från sitt utbytes år i Finland i januari, hon var i en pytteliten stad nära Ryssland och hon älskade det. Samma dag träffade jag också på Jacob, som hade släckt i Göteborg och sjöng en liten bit av Zlatan låten och berättade att han var världens bästa soccerplayer och skapade också en debatt när han kallade det riktig fotball. Det visade sig också att Sarah i min grupp hade en kusin som pluggat i Sverige och en annan kille dock som pratade mycket entusiastiskt om några svenska tjejer han hade spelat golf med och hur mycket roligare Europa och Europier var, jag är ganska säker på att jag inte är speciellt lik hanns golftjejer, men det kan förstår inte han veta.

När jag började med syslöjd och började hänga i villan varje dag träffade jag också bildläraren med en svensk fru och det visade sig att han också hade två barn som pratade flyttande svenska. Och så visade han bilder som han hade tagit i vintrars när de hade varit och hälsat på barnens morfar utanför Östersund. Eftersom villan är 20minuter iväg tar jag måsten dit varje dag, bussen går när klockan ringer, jag är dock fortfarande inte helt säker på när det är och har därför missat bussen ett antal gånger. Missar man bussen får man åka med Mrs någonting som jobbar bakom ”bardisken” i villan och hennes huvuduppgift verkar vara att plocka upp studenter som missat bussen från olika ställen. Det visade sig att hon hade fyra vuxna barn, två utav dem hade varit utbytesstudenter i Norge en i Danmark och en i Sverige, hennes son var också gift med en danska och hade just flyttat dit.

Tack vare Rotary har jag nu träffat på några till som varit utbytesstudenter. Först var det Kate som hade varit i Västerås 2001 och den andra var Emma som just hade kommit tillbaks från Båstad eller jag hon kom tillbaks i januari båda saknade fika och när jag berätta att jag kom från Göteborg sa de båda åhh dem har spårvagnar där!

På min hostpappa Graeme jobbar också en kvinna som kommer från Sverige och han har ungefär varje dag sedan jag kom pratat om att vi bodde träffa dem så jag kan få prata lite svenska och träffa hennes son som är lika gammal som mig och håller på att lära sig svenska och säkert skulle tycka det var kul att träffa någon i sin egen ålder som också pratar svenska. Häromdagen träffade Graeme också på sonen för första gången. Det visad sig att han gick på på Belmont high, i year 11, jag känner ingen som går där men han visste vem jag var. Vilket är fruktansvärt läskigt…

Och så förstås, Mayu. Mayu är den japanska rotary utbytesstudent som Oberon high två minuter från där jag bor och som bor i Torquay på samma gata som min consuller Jenny. Första gången jag träffade Mayu hade hon med sig sitt fotoalbum, där hon började berätta om alla på ett familjefoto till som kom till tre personer som helt säkert inte var från Japan; Och det här är min brors svenska kompisar sa hon. Och det visade sig att Mayus bror hade varit i Göteborg och studerat engelska i ett år, hur otroligt är inte det!

Det är dock allt jag kan komma på nu, men det är säkert mer som jag glömt bort. Det kommer säkert en part 2.

Lite senare:

Jag kom just hem från dagens rotarymöte. Russel berättade för mig att han hade hittat svenska kyrkan i Melbourne och frågade om jag vill åka dit (jag är inte helt säker). Jag har inte jätte mycket erfarenhet av svenska kyrkan i andra länder, men av någon anledning känns det inte som något du springer in i varje dag. Jag menar kom igen hur många utländsksvenskar saknar just svenska kyrkan av alla kyrkor?

Världen kändes för en stund fruktansvärt liten, sedan visade Sally oss en video på ett morgonmöte och jag kände mig fruktansvärt liten och obetydlig igen… Tyvärr kunde jag inte hitta den på youtube som jag h