Jag hatar när allt blir fel, för jag vet att jag kan

Jag hatar att folk inte litar på mig pågrund av att jag är utbytesstudent. Idag var det visst ingen syslöjd, varför hade ingen berättat det för mig? Det började med att jag missade bussen ner till the villa(hel lustigt ställe, jag måste vissa er bilder någon gång.) Så jag gick iväg för att prata med folket på expeditionen. På väg dit såg jag massa folk i min klass och undrade varför dem satt där och åt lunch istället för att vara på våran lektion. Jag frågade expeditionen om det kunde vara så att jag hade en lunchklass i dag som ingen hade informerat mig, men dem sa nej och ringde upp en dam som kunnde köra ner mig. På väg till parkeringen mötte jag dock Annie som är i min klass, så jag frågade henne vad som hände och hon berättade att vi inte hade någon lektion utan dubbel på måndag(fattar inte varför ingen berättade det för mig i måndags!) Jag fortsatte bort till parkeringen för att berätta att jag inte behövde någo skjus. Det gick inte så bra, kvinnan som skulle hämta mig vägrade tro mig och körde ner mig till the villa ändå. Det var förstås ingen där(förutom ett gäng förvirrade year 12are och den coola och läskiga bildläraren). Båda två tyckte dock att det hela var mitt "fel" och sa att jag hade läst fel på schemat.

Och jag hatar när jag för en gångs skulle har något vettigt att säga och jag vet hur jag ska säga det, men det blir en ändå fel, jag får inget tillfälle att säga det, eller så säger jag det men ingen förstår eller så bara det kommer ut fel jag liksom tappar orden i samma stund som jag uttalar dem.

Och jag hatälskar ethics för jag har så mycket att säga men jag vet inte hur.

Jag hatar debutantbalen för att det är så frukatnsvärt löjligt, varför skulle tjejer beghöva prensentera sig för sin omgivning

Jag hater inte men jag helt klart ogillar prefektsystemet jag älskar dock alla som är prefekter de är typ det söttaste, trevligast människorna jag någonsin träffat:

Sist men absolut inte minst hatar jag när kollektivtrafiken inte funkar hur överlever unga människor som har råd med bil?

En sak till jag har Mari värdfamiljer, de har verkligen inte gjort sitt jobb, hon bode bo med mig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0