Skoluniform
Jag är faktiskt inte så glad över min uniform som jag serut, men man får väl göra det bästa av det. Detta är min vinteruniform, jag kommer dock snart byta till sommaruniform. Antar att jag får lägga upp bilder på min supersnygga väska och sportuniform då också.
1400mil från hemma
Ibland känns det som att världen är läskigt liten. Det måste vara någon speciell länk mellan Geelong och Sverige. Det började några månader innan jag kom hit…
Jag hade just haft kontakt med min consuller Jenny för första gången, hon berättade att jag skulle bo i Geelong och gå på Christan College. Efter att ha pratat med Aurora och hört vad hon gjort, började jag söka massa information om min stad och min skola och det slutade med att jag joinade en Christan college grupp på facebook. Inte lång tid efter det addade Emily mig som vän. Emily var en tjej från Australien som just nu befann sig Älmhult som en rotary utbytesstudent. Emily verkade ha addat alla som kunde ha någon kontakt med rotary hon kunde hitta. Jag fick i alla fall ett inlägg i min logg där Emily meddelade att hon kom från Torquay(där jag också kommer gå från lite då och då) ,nära Geelong och hade gått på Christan college. Jag har dock inte sprungit i massa människor som känner henne, enligt henne har dem dock sprungit in i mig…
Jag tyckte försåts att det var skit coolt att hon hittat mig, och andra sidan vem hade hon inte hittat. De här där i mot är faktiskt skit coolt:
När jag kom till Melbourne airport blev jag möte av Jenny (min consuller), Joan(min första värd mamma), Chris( Min rotary klubbs president) och hanns fru Robin ( Chris och Robin kommer också bli min andra värdfamilj.) Det visade sig att Chris hade varit i Sverige, för tolv år sedan, och hade pratade om röda hus, abba och Östersund. Nästan gång jag stötte på Sverige var på mitt första rotary möte några dagar efter. Det visade sig att hela fem personen från min klubb hade varit i Sverige. Det var också en man som var från en annan klubb men var där som gäst, han berättade att hela fem personer från hans klubb just hade kommit hem från Sverige, de hade varit där för att på en gammal utbytesstudents bröllop, dem hade också varit i östersund. Några veckor senare träffade jag Joy och Russel som juste hade kommit tillbaka från två månaders semester i Europa och hade valt att tillbringa två veckor i Sverige, de valde bland annat att besöka Göteborg och så klart Östersund.
När jag hade varit här i nästan en vecka började jag skolan. Mr Vainegas(en utav mina absoluta favorit lärare, inte för att jag har henne i något.), berättade mycket entusiastiskt om Emily som var i Sverige och Mr någonting som undervisar i bild och som har en svensk fru och antagligen kommer att bjuda hem mig på middag och Heidi. Heidi är anledningen till varför jag hamnade i Taylor 1 och anledning till hur jag kom till ”mitt gäng” (eller jag detta är faktiskt inte riktigt sant men vi tar det någon annan gång). Heidi är i alla fall i samma år som mig och det vara ganska förbestämt att jag skulle bli kompis med henne. Heidi kom hem från sitt utbytes år i Finland i januari, hon var i en pytteliten stad nära Ryssland och hon älskade det. Samma dag träffade jag också på Jacob, som hade släckt i Göteborg och sjöng en liten bit av Zlatan låten och berättade att han var världens bästa soccerplayer och skapade också en debatt när han kallade det riktig fotball. Det visade sig också att Sarah i min grupp hade en kusin som pluggat i Sverige och en annan kille dock som pratade mycket entusiastiskt om några svenska tjejer han hade spelat golf med och hur mycket roligare Europa och Europier var, jag är ganska säker på att jag inte är speciellt lik hanns golftjejer, men det kan förstår inte han veta.
När jag började med syslöjd och började hänga i villan varje dag träffade jag också bildläraren med en svensk fru och det visade sig att han också hade två barn som pratade flyttande svenska. Och så visade han bilder som han hade tagit i vintrars när de hade varit och hälsat på barnens morfar utanför Östersund. Eftersom villan är 20minuter iväg tar jag måsten dit varje dag, bussen går när klockan ringer, jag är dock fortfarande inte helt säker på när det är och har därför missat bussen ett antal gånger. Missar man bussen får man åka med Mrs någonting som jobbar bakom ”bardisken” i villan och hennes huvuduppgift verkar vara att plocka upp studenter som missat bussen från olika ställen. Det visade sig att hon hade fyra vuxna barn, två utav dem hade varit utbytesstudenter i Norge en i Danmark och en i Sverige, hennes son var också gift med en danska och hade just flyttat dit.
Tack vare Rotary har jag nu träffat på några till som varit utbytesstudenter. Först var det Kate som hade varit i Västerås 2001 och den andra var Emma som just hade kommit tillbaks från Båstad eller jag hon kom tillbaks i januari båda saknade fika och när jag berätta att jag kom från Göteborg sa de båda åhh dem har spårvagnar där!
På min hostpappa Graeme jobbar också en kvinna som kommer från Sverige och han har ungefär varje dag sedan jag kom pratat om att vi bodde träffa dem så jag kan få prata lite svenska och träffa hennes son som är lika gammal som mig och håller på att lära sig svenska och säkert skulle tycka det var kul att träffa någon i sin egen ålder som också pratar svenska. Häromdagen träffade Graeme också på sonen för första gången. Det visad sig att han gick på på Belmont high, i year 11, jag känner ingen som går där men han visste vem jag var. Vilket är fruktansvärt läskigt…
Och så förstås, Mayu. Mayu är den japanska rotary utbytesstudent som Oberon high två minuter från där jag bor och som bor i Torquay på samma gata som min consuller Jenny. Första gången jag träffade Mayu hade hon med sig sitt fotoalbum, där hon började berätta om alla på ett familjefoto till som kom till tre personer som helt säkert inte var från Japan; Och det här är min brors svenska kompisar sa hon. Och det visade sig att Mayus bror hade varit i Göteborg och studerat engelska i ett år, hur otroligt är inte det!
Det är dock allt jag kan komma på nu, men det är säkert mer som jag glömt bort. Det kommer säkert en part 2.
Lite senare:
Jag kom just hem från dagens rotarymöte. Russel berättade för mig att han hade hittat svenska kyrkan i Melbourne och frågade om jag vill åka dit (jag är inte helt säker). Jag har inte jätte mycket erfarenhet av svenska kyrkan i andra länder, men av någon anledning känns det inte som något du springer in i varje dag. Jag menar kom igen hur många utländsksvenskar saknar just svenska kyrkan av alla kyrkor?
Världen kändes för en stund fruktansvärt liten, sedan visade Sally oss en video på ett morgonmöte och jag kände mig fruktansvärt liten och obetydlig igen… Tyvärr kunde jag inte hitta den på youtube som jag h
The You Yangs
Som antagligen har nämnt förut är outdoor ed inte ett av mina favoritämnen. I går var det dock dags att sätta mina ”utomshus skills” på prov igen, det var dags för orientering.
Vår lärare har under en veckas tid frågat oss om vi var oroliga och tjatat om att vi skulle komma och prata med honom och så vidare, jag hade dock inte varit och pratat med honom. Jag var inte nervös, kom igen, det är ju knappast så att något allvarligare än att man inte hittar alla kontroller kan hända. När jag kom dit insåg jag dock att det var ganska stor skillnad mellan You Yangs och påvelundsslingan, Änggårdsbergen och bitfrost. Det kändes som om jag var i mitten av ingenting. Allt var framför att mycket större. Och plötsligt slog det mig att vi skulle gå själva! Jag som inte ens hade fått lov att gå ensam upp och ner för kvarteret skulle nu ströva omkring två timmar i stora skogen.
Och så kom droppen som fick bägaren att rinna över, Cass berättade att det fanns en liten chans att vi skulle stötta på ormar! Jag började panikslaget titta mig omkring på marken och hörde de andra saker som åh nej inte ormar, som att det var myggor eller något liknade. Jag försökte komma på ursäkter för att stanna kvar i minibussen. jag sa att jag hade glömt bort hur jag använde en kompass, Cass visade hur man skulle göra och sa att jag inte skulle behöva min kompass. Jag sa att jag hade astma och inte skulle hinna till målet, Cass gjorde en ny barna till mig som var mycket enklare. Jag sa att jag var rädd för att tappa bort mig och försökte hänga Annabelle, som jag verkligen ogillar. Cass skrattade och körde i väg och släppte mig mitt ute i ingenstans, informerade mig om att jag befann mig vid punkt C och sa att jag skulle ringa om jag tappa bort mig eller liknade. Och så körde han iväg.
Ingenting hände, jag träffade inga ormar inte ens några kängurus, vilket gjorde mig ganska besviken. Och det var fruktansvärt lätt jag var klar en kvart före den första av de andra. Och var tvungen att erkänna att det var bättre att ströva omkring här under fem perioder var ganska mycket bättre en att räkna matte och ha teoretisk outdoor. Jag kan dock inte sluta tänka: Om jag hade blivigt tappart bort mig eller blivigt biten av en orm eller något annat liknade, hur skulle Cass kunna hitta mig.
- Det är massa träd här och eh jag är norr om berget…
...
Lunch
Jag kan berätta lite om dagen, inte för att den var speciell på något sätt. Jag hade inte min debatt för Matt och Micky var "sjuka. Efter det hade jag matte och vi statade ett nytt kapitel och jag förståd såklart ingenting. Efter det hade jag min dubbellunch och jag har ju redan berättat om första halvan. Andra halvan spenderade jag i bibloteket och blev iaktagen av två killar i 12, mycket märklig upplevese, det var en stund de bara satt helt tysta och stirrade på mig. Efter det var det dubbel engelska och vi började med ett projekt som verkar sjukt jobbigt. I kväll förslåg Joan att jag och skulle hitta på någont kul, jag vet inte riktigt vad det inbär men egentligen måste jag göra ett outdoor ed arbete som jag bodde ha gjort under de två senaste dubbellektionerna. Jag har ingen aning om varför jag gör allt det här.
Hejdå
7 September
Jag tror jag berättade om min Ska människor ha rätten att betämma när dem ska dö debatt, den är tydligen på onsdag och jag har fortfarande inte börjat skriva mitt "manus", vi är fyra personer i min grupp, alla andra är tre, Matt är "förste talare" Miiky är tredje talare och jag är i mitten, Annie är reserv. Ytterst dum rollfördelning om ni frågar mig. Inte för att jag inte kan prata, jag tror faktiskt jag kan göra det ganska bra,men det vet inte dem om. Dessutom gör i Annie något ( om ingen utav oss andra tre bestämmer sig för att bli sjuk, om vi bestämmer oss för att bli det kommer hon dock få inprovensera, för hon har inte gjort ett skit och vet ingenting. Skillnaden mellan mig och A,m förutom att hon pratar Eng som sitt första språk är att A måste göra den här kursen och kommer få betyg om fem veckor eller nåt, jag valde den för att jag tyckte den verka kul, men ingen skulle bry sig om jag inte dök upp.
Jag kanske ska försöka vara sjuk två dagar nu ändå, i morgon för att slippa origentera med outdoorklassen och på onsdag för att sätta ditt A, okej det är ganska taskigt, jag kan mejla henne mitt "manus" som hon har lite kött på benen i allafall!
Blabla nu ska jag fördriva sista timmen i skolan och försöka göra något bra utav de, vilket är en mycket svår uppgift.
Ska människor har rätten att bestämma när dem ska dö?
Jag verkar dessutom vara den i min grupp som ska prata mest: Anna kan du prata om hur det ar i andra lander och Anna kan du prata om hur religosa ser pa det med mere, med mera. Jag undrar vad de fyra andra personerna i min grupp hade tankt att de skulle prata om. De har i allafall skrivigt var sitt langt manus jag kommer ocksa bli tvungen att gora det berattade dem for mig och jag insag att jag inte har nagon annig om hur den har debatten kommer ga till. Jag bodde kanske fraga.
Alla argument mot euthanasia ar fruktansvart daliga, det ar typ tilllater man euthanasia kommer att spara ut alla kommer vilja do och det ar omoraliskt och gud har gett manniskan gavan livet och sa vidar. Varfor manniskor inte ar lampade att bestamma over sitt eget liv ar annu varre, det anda jag kan komma pa ar att Gud och staten at smartar an manniskorna, det vet ju alla.
Egentligen har jag syslojd nu, men min larare ar inte har. Jag har haft slojd varje dag i tre veckor nu och hon har bara varit har fem ganger, jag har ingen anning om vad hon haller pa me. Nu kom hon i alla fall, maste ga...
Mitt forsta projekt
Jag behover mina horlurar, jag behover den nastan alldrig under en skoldag men idag behover jag dem och da ar dem inte har, ar det inte typiskt.
Jag insag alldeles nyss att jag inte berattat om mitt projekt an. Projekt Mari; Jag har planerat det ar i nagon vecka eller tva och i onsdags drog jag igang det hela. Mari ar den Japanska utbytesstudent och hon har varit har sedan april och hennes engelska ar fortvarnade fruktansvart dalig, hon har inga kompisar i skolan och hon far inte den hjalp hon behover av skolan som ocksa ar dem som ar ansvarig for henne. Jag har forsokt hitta Mari vid lunch tid och fa henne att ata lunch med oss, men hon ar nastan alltid sparlost forsvunen vid denna tid. I mandags fick jag dock reda pa att Mari aker hem i december och inte i april nasta ar som jag trodde, vilket gjorde att alltid blev valdigt pa skyndat. I onsdags foljde Mari i alla fall med mig hem efter skolan, vi bakade kokosbollar och middag och kollade pa scrubs som hon aldrig sett och matade honsen och hon fick ocksa traffa Joan, jag tror hon gillade det. Nu ska jag forsoka fa henne att ata lunch med oss oftare, fa med henne pa mina ethics lektioner, hjalpa henne fixa extra engelskalektioner med prat, presentera henne for mina andra japankontakter.
Nu ska jag ga och ha syslojd,dar jag ocksa borjar med ett nytt projekt, eller jag borjar idag. Jag har kopt ett sot tyg och nu maste jag bara hitta pa nagot att gora med det.
Puss och hej leverpastej
En tredje vårdag
När jag vaknade upp i morse trodde jag att det skulle bli en bra dag, det var antagligen för att det inte var iskallt, som det brukar vara. Trots detta har dagen vissat sig bli en av dem värsta, inte för att det har hänt något specillt frukatnasvärt, utan mest för att inget är annorlunda och spännade längra, det är bara som det brukar, Australien är inte specillt annorlunda. Det finns dock vissa saker som är annorlunda men det är bara dåliga saker som till exempel skoluniform, inga bussar och spårvagnar och ingen lunch.Var för denna dag, som är som vanligt, är extra dålig är för att typ halva year 11 är i melbourne på psykologi studiebesök, och nästan alla läser psy, utom jag ,inte än iallafall.
Det finns dock saker att se fram i mot, jag har två veckors lov snart, och efter det är detr inte långt kvar till de långa sommarlovet, och efter det börjar jag year 12 och får nya ämnen. Jag var och valde nya ämnen igår, jag valde, engelska, matte, psykologi, studio art och legal studies. Dessa ämnen känns mycket mer jag än de ämnen jag läser nu.
Det händer förstås roliga saker innan jul också. imorgon till exempel. Först och främst är det casual dressday och efter det ska jag Samanda, Migh och James, vilka är dem i min grupp jag tycker mest om, åka in til stan och jag vet riktigt "hänga".
Jaja nu börjar jag , dubbel hälsan och människan, tjoho!
Min värdmamma har alltid rätt!
Denna morgen var det dock annorlunda, för idag van jag ett ämne vi har argumenterat ända sen jag kom hit(för över fem veckor sedan :O) Om man kan gå hem från skolan eller inte. Jag har i stort sett ända sedan första dagar föreslagit att jag skulle kunna gå hem från skolan(det skulle till och med vara en bra idee eftersom att gå till och från buss och spårvagnshållplatser var i stort sett den ända motionen jag fick hemma, nu gör jag inte det längra). Joan dock sagt nej,nej,nej. Det skulle ta alldeles för lång tid, säkerligen några timmar, eller nåt sådant. I dag åkte dock vår granne Nathaniel med oss till skolan( han är från England och när man hör honom prata, inser man hur dålig engelska alla australien människor faktiskt pratar), Nat är på middelschool (jag är på seniorschool), som ligger en bit bort från min skola men absolut med gångavstånd,det vet Nat dock inte om eftersom han är ny, men jag vet för jag tar bussen hem varje dag, från middel(jag åker i och för sig buss dit, men jag vet att det inte hade varit några som helst problem att gå dit ner, för alla som tar en senare gör det.)
I alla fall så berättade Nat att han hade gått hem från skolan härom dagen, det måste vara jätte långt protesterade Joan. Men nej sa Nat, det tog honom bara tjugo minuter, vilket Joan inte verkade tycka vara så farligt. Så då då sa jag; Jag sa ju att det inte var speciellt långt att gå hem. Då börjar Joan prata med mig som att jag var tre år igen och hon förklara att Nat inte är på samma campus som mig, utan på middelschool som ligger ca en "miles" från senior school. Då säger Nat; Är du säker på det, för min bästis storebror går senior och han går ner till middel varje dag och han säger att det inte alls är långt. Joan säger inget. Jag säger; Nej, det är inte alls långt jag tar bussen från middelschool varje dag, det tar minder än fem minuter att gå. Joan säger jag just det, sedan är det slutdiskuterat. Joan släpper av mig vid seniorschool och kör sedan tre minuter längre bort för att släppa av Nat. Jag skolkar från year 11 träff för att skriva det och kommer för sent till dubbeltimme i engelska, det går bra nu.
