The You Yangs

Som antagligen har nämnt förut är outdoor ed inte ett av mina favoritämnen. I går var det dock dags att sätta mina ”utomshus skills” på prov igen, det var dags för orientering.

Vår lärare har under en veckas tid frågat oss om vi var oroliga och tjatat om att vi skulle komma och prata med honom och så vidare, jag hade dock inte varit och pratat med honom. Jag var inte nervös, kom igen, det är ju knappast så att något allvarligare än att man inte hittar alla kontroller kan hända. När jag kom dit insåg jag dock att det var ganska stor skillnad mellan You Yangs och påvelundsslingan, Änggårdsbergen och bitfrost. Det kändes som om jag var i mitten av ingenting. Allt var framför att mycket större. Och plötsligt slog det mig att vi skulle gå själva! Jag som inte ens hade fått lov att gå ensam upp och ner för kvarteret skulle nu ströva omkring två timmar i stora skogen.

Och så kom droppen som fick bägaren att rinna över, Cass berättade att det fanns en liten chans att vi skulle stötta på ormar! Jag började panikslaget titta mig omkring på marken och hörde de andra saker som åh nej inte ormar, som att det var myggor eller något liknade. Jag försökte komma på ursäkter för att stanna kvar i minibussen. jag sa att jag hade glömt bort hur jag använde en kompass, Cass visade hur man skulle göra och sa att jag inte skulle behöva min kompass. Jag sa att jag hade astma och inte skulle hinna till målet, Cass gjorde en ny barna till mig som var mycket enklare. Jag sa att jag var rädd för att tappa bort mig och försökte hänga Annabelle, som jag verkligen ogillar. Cass skrattade och körde i väg och släppte mig mitt ute i ingenstans, informerade mig om att jag befann mig vid punkt C och sa att jag skulle ringa om jag tappa bort mig eller liknade. Och så körde han iväg.

Ingenting hände, jag träffade inga ormar inte ens några kängurus, vilket gjorde mig ganska besviken.  Och det var fruktansvärt lätt jag var klar en kvart före den första av de andra. Och var tvungen att erkänna att det var bättre att ströva omkring här under fem perioder var ganska mycket bättre en att räkna matte och ha teoretisk outdoor. Jag kan dock inte sluta tänka: Om jag hade blivigt tappart bort mig eller blivigt biten av en orm eller något annat liknade, hur skulle Cass kunna hitta mig.

-          Det är massa träd här och eh jag är norr om berget…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0